av Lucas Steen
Innerst i människan finns ett behov och en längtan efter sanning och det äkta. Den längtan finns och har funnits i mitt liv, och jag är övertygad om att många ungdomar i Sverige i dag delar den längtan. Människor söker efter mål, syfte och mening som inte bara talas ut – utan som även reflekteras i det levda livet.
Vi ser när vi läser evangelierna hur Jesus jämt och ständigt gick till rätta med det hyckleri som fanns hos fariseerna:
”Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte (Matt 23:3).
Med andra ord: även på Jesu tid fanns det en dissonans, där många talade en sak men agerade ut en annan. Detta kallas vanligtvis för hyckleri, och
är något som vi människor generellt sett reagerar starkt emot.
Gud har kallat oss till ett liv som reflekterar hans ljus, genom våra ord – men främst av allt genom våra gärningar och våra liv:
”På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen” (Matt 5:16).
Jesus talade inte bara och gav inte enbart instruktioner till sina lärjungar i stil med: ”Gör detta medan jag sitter och tittar på.” Nej, tvärtom visade Jesus genom sitt eget liv hur det utlevda livet var ämnat att vara. Jesus botade sjuka och kallades oss sedan till att göra likadant. Jesus kallade oss till att leva i barmhärtighet, men visade också genom sitt liv hur det kunde manifesteras (se Joh 13:13–15).
Att erkänna Jesus som sin Mästare innebär också att vi erkänner oss själva som hans lärjungar, och precis som Jesus sa är en lärjunge kallad till att leva ut som sin Mästare. Jesus satte många exempel genom hur han levde sitt liv, för att visa på hur det livet är ämnat att vara. Efter att Jesus berättade en praktisk liknelse om den barmhärtige samariern och det han gjorde sa Jesus: ”Gå du och gör som han” (Luk 10:37).
Jag är övertygad om att många unga lämnar kyrkan efter ett tag på grund av just detta: ”det kristna livet levs inte ut som det är ämnat att göras.” När unga ser i sin kyrka en brist på det upplevda kristna livet, brist på Andens frukt, Andens gåvor, kärlek mellan trossyskon et cetera, tenderar det att bli en turn off för många.
Den unga generationen behöver se ledare som i dag lever för Gud och som vandrar i kraften som den helige Ande ger (Apg 1:8).
Paulus skriver följande till Timoteus:
Men du har troget följt mig i lära och liv, i målsättning och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet … Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det (2 Tim 3:10, 14).
Paulus såg det som en av sina uppgifter att vara föredöme för sin andliga son Timoteus på livets alla plan. I Första Timoteusbrevet kallar Paulus honom till att vara ett föredöme på liknande sätt (se 1 Tim 4:12–13).
Unga i dag behöver andliga fäder, ledare och föredömen som känner Jesus och som i sin tur kan lärjungaträna och vägleda dem. Ungdomar behöver se äldre som ber, söker Gud i Ordet, som lever i förtröstan på Jesus, som vandrar i Andens kraft. Dessutom behöver unga i dag se en äldre generation som är öppen, ärlig och sårbar. Ungdomar och unga vuxna som jag behöver inte en fasadkristendom, utan transparens och äkthet hos ledarna själva.
Ärlighet öppnar upp för genuinitet och närhet och för oss samman som en kropp i det som vi också kan se i Apostlagärningarnas tid (se Apg 4:32).
Ungdomar behöver inte mer religion, utan en relation med den levande
Guden. Unga behöver inte mer föreningskristendom, de behöver lära känna den Gud som skapade dem i sin avbild. Ungdomar behöver inte mer prat först och främst, de behöver få en upprättad relation med den levande Guden, som skapade dem och som känner dem. Som Jesus själv också sa:
Detta är det Eviga livet att de känner dig den ende sanne Guden och honom som du har sänt, Jesus Kristus (Joh 17:3).
Jesus kallar på sina barn, till ett liv i gemenskap med honom där vi tillsammans med honom får växa och bära frukt. Jesu befallningar och bud var väldigt praktiska och Jesus sa själv: ”den som älskar mig håller mina bud” (Joh 14:15).
Jag själv längtade efter det äkta i den kristna tron, efter ett sant möte med den levande Guden. Under min uppväxt hade jag fått höra om mirakler som gjorts i och genom min familj, och var själv med mötet då en person blev momentant helad i sin hörsel. Allt detta spädde på den genuina längtan efter att själv få uppleva Guds närhet, kraft och kärlek.
Samtidigt fick jag under min ungdom växa upp i ett sammanhang där det till en början fanns mycket ytlighet, masker och falskhet. Det var en miljö
där många brottades med olika typer av tvivel, synder och även mycket dubbelliv. Jag själv längtade efter det äkta, den djupa gemenskapen, sårbarheten och ärligheten som också Bibeln talar mycket om.
Det som betydde mycket för mig – och som fortfarande betyder mycket – var att vi hade en ledare som var öppen, ärlig och sårbar och som öppnade upp för möjligheten att få dela sina tvivel. Den öppenhet som jag fick möta från en ledare som var äldre än mig satte sin prägel på mitt liv.
När vår ungdomsgrupp i Flen så småningom fick uppleva mötet med den helige Ande 2020 förändrades mycket: masker, fasader och liknande raserades och Guds kärlek flödade fritt genom oss, vilket förlöste en sådan otrolig våg av frihet (se 2 Kor 3:17).
Därefter har det varit en vandring, och en utmaning, att leva i den djupare närheten. Jag märker däremot att det är denna djupa gemenskap som unga behöver och som många längtar efter: en plats där man får dela med sig av sina frustrationer och prövningar och där det finns en genuin kärlek mellan lemmarna i Kristi Kropp. Unga behöver också mentorer, andliga fäder och mödrar, som kan bidra till fostrandet av den unga generationen. Varje Timoteus behöver en Paulus och varje Paulus behöver en Timoteus, så att säga.
Idag tjänar jag där det finns behov genom predikan, lovsång och har fått resa till många platser för att få vittna om Guds längtan att få möta den unga generationen.
Det är spännande tider där många unga söker efter mål, mening och sanning i en väldigt vilsen värld. I denna tid där många söker sig till Jesus så behöver kyrkan ta sin plats i att vägleda, stödja, uppmuntra och utmana dem som kommer till tro. Där kärleken får flöda genom lemmarna, där flödar helande som i sin tur också binder ihop oss till en enhet (Kol 3:14).
