Trygga och mogna ledare som håller livet ut

Regelbundet får vi höra och läsa om seniora ledare som faller. De specifika fallen är alltid unika men rör sig ofta runt de tre områdena sex, makt och pengar. Beroende på hur nära vi varit ledaren, eller hur mycket vi sett upp till denne som ett föredöme, påverkas vi olika. Ilska, sorg, frustration, svek, uppgivenhet – eller en mix av allt. Ska det vara så svårt att sluta väl? Vare sig vi studerar människans eller kyrkans historia blir det snart uppenbart att det är just det.

I svallvågorna av ledares misslyckanden hamnar vi ofta i olika diken. Antingen slår vi det ifrån oss och säger att det skulle aldrig kunna hända mig för att snabbt springa vidare som om inget har hänt. Eller så misstänkliggör vi alla ledare och sätter upp så mycket kontrollmekanismer att vi kväver initiativförmågan och omöjliggör för de ledare Gud har kallat att faktiskt tjäna honom och leda frimodigt. Som så ofta går vägen någonstans mitt emellan dessa ytterligheter.

Att arbeta förebyggande kommer aldrig kunna förhindra snedsteg att ske. Det mänskliga hjärtat hittar alltid en väg att göra vad hjärtat vill. Men att tänka efter före, gör att vi får redskap att hantera de snedsteg vi förr eller senare riskerar att göra. Med inspiration av Mark Merrill, grundare av Family first, följer här nedanför sju anledningar till varför ledare gör moraliska snedsteg. Det kan vara en tillnyktrande lista att fundera kring och hjälpa oss korrigera oss själva och andra. Inte minst gäller detta föreståndare, ordföranden och andra positioner som inte alltid har någon naturlig auktoritet ”över sig”.

Bristande räkenskap

Ju mer populär och mäktig en ledare blir, desto mer sällan tycks andra ifrågasätta tvivelaktiga beslut, ord eller handlingar. Den ledare som varit i ett sammanhang under en längre tid, särskilt med framgång, kan till slut bli onåbar. Trygga och mogna ledare inser risken att själv begå misstag och därav även behovet att hållas ansvarig och ger andra personer rätten att korrigera och tala in i deras liv.

Bristande ödmjukhet

Högmod är en subtil fiende för den ledare som bär det, och föregår ofta iögonfallande misslyckanden. När du antar att allt du tar i blir till guld, att allt du gör är bra, slutar du ifrågasätta dina egna handlingar. Trygga och mogna ledare erkänner sin egen brist och förstår vikten av att förbli ödmjuk i såväl tider av framgång som motgång.

Självrättfärdig immunitet

Det är en varningsklocka när min instinktiva reaktion på någons misslyckande är: ”Det skulle jag aldrig kunna göra!” Ledare som tror att de är immuna för frestelser förbereder sig på att falla för dem. Trygga och mogna ledare inser att ”det kunde ha varit jag”, och den självinsikten blir ett viktigt redskap i att kunna hantera frestelser bättre.

Rädslan för förlust

När vi drivs av rädsla fattar vi märkliga beslut. Ledare som fruktar att de kommer förlora inflytande, makt, pengar eller relationer drivs ofta till desperata (och inte sällan omoraliska) åtgärder. Trygga och mogna ledare förstår att det som blivit mig givet också kan tas ifrån mig. Att med maktmedel  – oavsett motiv – klamra sig fast är aldrig rätt väg att gå, oavsett vilken tillfällig vinst man hoppas uppnå.

Girighet

När är tillräckligt tillräckligt? Bristen av förnöjsamhet och begär efter mer förblindar oss inför vad vi redan har och riskerar att korrumpera vår moraliska kompass. Trygga och mogna ledare tackar Gud under alla livets omständigheter och håller sig på rätt sida av gränsen mellan ambitiös längtan och girigt begär.

Avsaknad av gränser

Billy Graham har ofta lyfts fram som en person med hög integritet. Som en av 1900-talets mest framgångsrika andliga ledare lyckades han leva hela sitt 99 år långa liv utan skandaler. En stor del av detta brukar härledas till de tydliga ramar Billy Graham och hans närmaste medarbetare tidigt formulerade (1948) i det som kom att gå under namnet ”Modesto manifesto”. I det överlät de sig till fyra viktiga områden som ett skydd mot de snedsteg de såg många andra göra. Dessa områden handlade om hanterandet av pengar, att undvika sexuell omoral, att inte kritisera andra troende och köra över den lokala kyrkan och till sist att inte överdriva den egna framgången. Trygga och mogna ledare skapar realistiska och tydliga gränser för att förebygga snedsteg. Att inte ha några ramar är att förbereda sig på att misslyckas.

Att aldrig be om förlåtelse eller erkänna misstag

De ledare som aldrig tycks ha skäl att be om ursäkt eller förlåtelse tenderar att skylla sina egna misstag på andra, aldrig sig själva – ofta av rädsla för att framstå som svag eller misslyckad. Trygga och mogna ledare äger sina misstag och ber andra om förlåtelse. Tvärtemot att framstå som svaga är de ofta lätta att förlåta, mer respekterade och bättre skyddade för allvarliga snedsteg.

Jag är långt ifrån perfekt i relation till de punkter jag listar här ovan. Dessutom känner jag mig själv så väl att jag inser att jag kan brista och falla så allvarligt att det är svårt att reparera. Men jag vill inte det. Jag vill hålla i längden, jag vill sluta väl – och jag tror det är möjligt om vi vågar prata om de frestelser och utmaningar som följer med ett växande inflytande. För några år sedan upplevde jag hur min plattform som pastor växte påtagligt. Intervjuer, ryggdunkar på konferenser och förfrågningar av olika slag avlöste varandra. Det finns något berusande i detta som jag tror vi måste vara ärliga kring, inte minst kopplat till de fallgropar jag beskrivit i denna artikel.

Jag bestämde mig där och då för att bjuda in röster som fick rätten att korrigera, tillrättavisa och rentav avsätta mig. Naturligt­vis är jag som pastor först och främst ansvarig inför min egen församlingsledning, men återigen är risken när det verkligen gäller att dessa inte når fram eller vinner mitt öra. Med anledning av detta ringde jag tre äldre pastorer med frågan om de var villiga att hålla mig ansvarig när det gäller min familj, mitt ledarskap och min förkunnelse. Därtill ville jag ge deras kontaktuppgifter till mitt team för att de skulle kunna vända sig till dem med kritik, om de kände att de inte vågade eller kunde nå fram till mig direkt. Jag är tacksam att alla tre svarade ja och att mina ledare vet att jag välkomnar korrigering och feedback från dem.

I Lukasevangeliet 12:48 säger Jesus: ”Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer.” Ett ja att bli en andlig ledare är även ett ja till större ansvar och en tuffare granskning med Guds ord som rättesnöre. Då behöver vi själva också tillåta betrodda kollegor och vår egen församlingsledning att hålla oss ansvariga. Den som har auktoritet måste även stå under auktoritet.

Det är lätt att läsa detta nummer och känna sig modfälld. Är det ens värt att ge sig åt detta när jag riskerar att falla och såra andra? Vem är jag att tro att jag kan lyckas när så många andra inte gör det? Om det är så att andra ledares fall får ännu fler att avsäga sig Guds kallelse vinner fienden två gånger.

Låt inte tidigare ledares snedsteg tysta eller skrämma dig. Låt det i stället bli bränsle att sätta ett annat exempel på trygga och mogna ledare, som välkomnar feedback från rätt röster och håller i längden. Det finns inget större än att få tjäna Gud och leva i hans kallelse. Paulus skriver i Första Timoteusbrevet 3:1 att ”om någon gärna vill ha en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift”.