Pingstens gemenskapsekonomi och Guds hushåll

Introduktion: Från neoklassisk och ekologisk ekonomi till pingstens gemensamma oikonomia i Guds likhet

Det finns tre grundläggande termer som har sitt etymologiska ursprung i det grekiska ordet oikos, med innebörden »hus« eller »hushåll«. De tre orden, som är fyllda av sociopolitisk betydelse och laddning, är ekologi, ekonomi och ekumenik.¹ Genom att tillämpa sin språkliga föreställningsförmåga kan man tänka på ekologi som »ord eller diskurs gällande hushållet«, om ekonomi som »handhavandet av hushållet och dess tillgångar«, och om ekumenik som »gemenskapen och sambandet inom hushållet«. I den nuvarande situationen av ekonomisk och sociopolitisk globalisering, samt ökad komprimering av tid och rymd, upplever vi det funktionella sambandet mellan dessa tre dimensioner av mänskligt liv starkare än någonsin. Vi förstår att vårt personliga och samhälleliga välbefinnande är intrikat sammanvävt med jordens välbefinnande och att vi delar varandras drömmar och mardrömmar på sätt som en gång i tiden endast var spekulationer inom science fiction-genren. Globaliseringen har utmanat oss att inse att vi alla är del av ett hushåll och ansvariga för dess hälsa och funktionalitet.

Denna ekonomiska modell behandlar mänskligheten som en av de grundläggande naturtillgångar som möjliggör den ekonomiska produktionens fortgång 

M. Douglas Meeks definierar oikos som »tillgång till levebröd«.² För hemma

… är där alla vet vem du är. Hemma är där du alltid kan räkna med att mötas av tröst, förlåtelse, kärlek och omsorg. Hemma är där du alltid har en plats vid bordet. Och, slutligen, hemma är där du kan räkna med att få del av det som finns på bordet.³

Om man tillämpar denna poetiska beskrivning av hemmet på vår planet som det samtida globala samhällets oikos, kan man dra slutsatsen att nästan två tredjedelar av jordens befolkning är hemlösa, eftersom de lever i fattigdom – i omänskliga förhållanden med mycket liten tillgång till levebröd.⁴ Daniel G. Groody påpekar att när man ser ifrån ett underifrånperspektiv, »blir det alltmer uppenbart att den ekonomiska utvecklingen i den globala byn inte alltid har lett till ökad mänsklig utveckling. Större delen av världen är i avsaknad av sådant som är nödvändigt för ett värdigt mänskligt liv.«⁵ Ekonomisk rättvisa har blivit den centrala frågan i den globala byns oikonomia, och att få rättvisa är att få »tillgång till ett hem«.⁶ Den ekonomiska utvecklingens tillkortakommanden förstärks ytterligare av den ökande medvetenheten om det ömsesidiga beroendet mellan ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Strävan efter ekonomisk rättvisa har blivit tätt sammanlänkad med krav på ekologisk rättvisa hos författare som Sallie McFague. McFague har identifierat naturen som den nordatlantiska ekonomins »nya fattiga« och manat till dess frigörelse och inkluderande i planetens hushåll.⁷

Den neoklassiska modellen

Den moderna ekonomiska historien har dominerats av den så kallade neoklassiska nationalekonomiska modellen som påtagligt försummar sambandet mellan ekonomi och ekologi och som reducerar alla andra sociala förhållanden till ekonomiska funktioner av utbyte och konsumtion drivna av egenintresse. Den neoklassiska ekonomins fader, Adam Smith, insisterade att det gemensamma goda var en bieffekt av den personliga strävan efter välstånd och ekonomiskt egenintresse. Smith menade att samhället leddes av den gudomliga försynens »osynliga hand« till ett förverkligande av allas bästa, medan människor hängav sig åt individuella intressen och begär.⁸ Andra samtida tänkare instämde med Smith att personlig girighet fungerar som en dygd i denna marknadsekonomiska modell, eftersom den i förlängningen leder till ett rikare samhälle för alla.⁹

Det är den modellen som har skapat det nutida »marknadssamhället« där marknadens logik har genomsyrat alla dimensioner av mänskligt liv och omvandlat dem till aktiebörser för tillfredställandet av personliga behov och begär. Marknadssamhällets anspråk är att allting har potentialen att bli kommersialiserat och salufört, och eftersom marknaden är neutral, opersonlig och automatisk, så kan den operera »utan något naturrättsligt rättvisesystem«.¹⁰ Meeks påpekar: »den väldiga fascinationen för marknaden bygger på antagandet att vi äntligen har hittat ett sätt att organisera den mänskliga massans beteende utan att ta till herravälde, auktoritet och tvång«.¹¹ Marknadens allomfattande »objektivitet« är emellertid blind inför skapandet av en icke marknadsmässig befolkning som alieneras från produktions- och konsumtionscykeln, genom att de saknar marknadsvärde. De svaga, de unga, de gamla, och de funktionshindrade hör till denna »överskottsmänsklighet«¹² som exkluderas från marknadssamhällets salighet.

Den neoklassiska ekonomiska modellen bygger på att man utforskar rörelsemönster för arbetskraft, varor, tjänster och andra former av kapital mellan hushållsenheter och företag. I detta utgör hushållet endast en deltagande komponent som möjliggör den fria marknadens ständiga cykel av tillgångar, produktion, utbyte och konsumtion. Hushållets överlevnad är avhängigt dess omvandlingsförmåga i de relationer som marknadens logik förser. Hushållet som helhet och dess individuella medlemmar kommersialiseras därför och ges ett växlingsvärde som omvandlar deras intellektuella, biologiska och kreativa förmågor till varor på marknaden. Detta innebär att värdet är avpersonifierat och bestämt av tillgång och efterfrågan. Denna ekonomiska modell behandlar mänskligheten som en av de grundläggande naturtillgångar som möjliggör den ekonomiska produktionens fortgång och tjänar som en inneboende faktor i det som avgör produktionens omfattning och karaktär. Den neoklassiska ekonomiska modellen ger däremot inte en rättvis räkenskap över produktion och förbrukning av energi och materia, utan skapar istället en illusion av en ekonomisk process som fungerar som en perpetuum mobile – ett perfekt, slutet, självförsörjande system av produktion och konsumtion som existerar oberoende av omgivningen. Den här modellen trotsar därmed termodynamikens andra lag och förblir en matematisk omöjlighet. Genom att ignorera den omgivande miljön, redogör den neoklassiska modellen dessutom inte för naturens medverkan i den ekonomiska processen (exempelvis som källa till energi och naturtillgångar) och erkänner inte produktionens påverkan på miljön (exempelvis föroreningar och förbrukad energi). Den uppmärksammar heller inte skapelsens fria bidrag till produktions- och konsumtionsprocessen (exempelvis genom bins pollinering, vattnets cykel och filtrering, skyddet från ozonlagret, och så vidare).

Den ekologiska modellen

I motsats till den neoklassiska modellen, så framhäver den ekologiska ekonomiska modellen sambandet och det ömsesidiga beroendet mellan samhället, miljön och den ekonomiska processen. Den lyfter fram ekologins område som nödvändigt för mänsklighetens välbefinnande och för en hållbar ekonomi. Den återvunna känslan av ömsesidigt beroende mellan ekologi och ekonomi gör den här modellen mer organisk och gemensam. Skilda individers blomstring blir oundvikligen sammanlänkade med helhetens blomstring (i alla dess antropiska och icke-antropiska beståndsdelar [se not]).¹³ Medan den neoklassiska modellen återspeglar marknadens logik och dess prioritering av egenintresset som resulterar i en kamp över resurser, så utgör den ekologiska ekonomin »ett mänskligt försök att maximera den optimala funktionen av planetens gåvor och tjänster för alla dess användare«.¹⁴

Detta är ett utdrag. För att läsa hela artikeln, beställ ditt nummer av Keryx #3 2011 här