Korsets nödvändighet och verklighet

av Stefan Swärd

Vi har nu lämnat en påskhögtid bakom oss. Dessa högtider är viktiga fora för att lyfta fram de tidlösa bibliska sanningarna. Paulus skrev till församlingen i Korint att han predikade en korsfäst Kristus för dem, det var en stötesten för judarna och en dårskap för grekerna. Ordet om korset är en frälsning för oss som tror och det är en Guds kraft.

Varför då?

Korset är en symbol för kristen tro som används av kristna över hela världen. Det är märkligt därför att korset ursprungligen var ett avrättningsredskap för att brutalt och torterande avrätta de mest misshagliga personerna. Men Bibelns samlade budskap är att just detta kors är det yttersta beviset på Guds kärlek till oss.

I min bok Inte utan korset skriver jag i inledningen:

Men vad var det egentligen som hände den där dagen på avrättningsplatsen utanför Jerusalem? Det var mörkt, romerska soldater dirigerade och kontrollerade tillställningen och Jesu popularitet bland judarna dalade snabbt. De insåg att deras hjälte var på väg att avrättas. Ingen ville stötta och hylla en förlorare. Kunde någon ana, att på denna dystra, avlägsna kulle utanför den lilla staden Jerusalem, på en avrättningsplats bland romerska soldater, några enstaka sörjande och tillsammans med ett par ytterligare dödsdömda – där skrevs mänsklighetens historia. Där gick världen och mänskligheten in i en ny fas. I detta mörker, i detta rop och i denna död bryter den nya tidsålderns liv fram och ett frö till en ny mänsklighet blir sått.

Bibeln säger att: ”vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans sons död” (Rom 5:10). Bibeln säger också att ”människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder” (Hebr 9:27, 28).

Det dessa korta citat visar är att korset var nödvändigt för att vi skulle kunna försonas med Gud. Och anledningen till korsets nödvändighet var vår synd, Kristus bar mångas synder på korset. När vi talar om korset måste vi börja med att tala om syndens allvar, och Guds vrede och dom över synden.

Syndens lön är döden är Bibelns entydiga budskap. Synden har som ett dödande gift besmittat mänskligheten och ingen kan undgå att bli smittad. I vår tid används inte ordet synd särskilt ofta. Synd är ju en teologisk term, den vill visa att vi inte bara gör det som är fel och utövar ondska, vi bryter också mot Guds lag och samlar Guds vrede över våra handlingar, och ska därför dömas inför Gud en dag. Evangeliet handlar om nåd och befrielse från synden och då upphör Guds vrede och Gud visar oss sin nåd i stället.

Ordet synd finns inte i det moderna språkbruket, men det finns ett antal synonymer som ofta används. Civiliserade rättssamhällen präglas av att ondskan ska bekämpas, kriminaliseras och bestraffas. Den som begår kriminella och onda handlingar ska dömas och bestraffas, det är man ganska överens om. Dock har troligen den värsta ondskan i mänsklighetens historia inträffat de senaste hundra åren med två världskrig och kommunistiska och fascistiska diktaturer som slagit alla rekord i massmördande och ondska.

Vi människor har ett rättsmedvetande, det är Guds lag skriven i våra hjärtan. Det är därför vi blir så upprörda när människor begår onda handlingar, oavsett om det handlar om våldtäktsmän i Umeå, terrorister i Stockholm, knarkhandlare, sexköpare, fifflande riksdagsledamöter eller om det handlar om korrupta kommundirektörer. Medierna gör vad de kan för att avslöja syndarna oavsett om det handlar om individer, organisationer eller stater. Rättsmedvetandet innebär att vi känner avsky för det onda, men vi vill också att de som begår onda handlingar ska ställas inför rätta och dömas.

Den vrede vi känner över synden och ondskan är en liten svag indikation på den vrede som Gud känner över synden.

Syndens lön är döden. Det är ju uppenbart även här i tiden. Tyska folket ägnade sig kollektivt åt en fruktansvärd ondska under perioden 1933–1945, resultatet blev ett helt sönderbombat Tyskland vid andra världskrigets slut. Det fanns inte en enda större tysk stad som överlevde denna destruktion. Död blev den direkta konsekvensen av att folket valde den onda vägen.

Bibeln är ganska tydlig och konkret när den talar om synden, det finns mer än en syndakatalog i bibeltexterna. Galaterbrevet 5:19–21 säger till exempel:

”köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg det jag redan har sagt; de som lever så ska inte få ärva Guds rike.”

Korset är helt obegripligt och saknar betydelse om det inte berodde på vår synd och att vi ska dömas för våra synder.

Bibelns budskap är att alla människor en dag ska stå inför Guds domstol, våra liv ska utvärderas och vi ska stå till svars för våra handlingar. Det är den fullständiga rättvisan därför att mänsklighetens största brottslingar aldrig har dömts för sina handlingar. Varken Hitler, Stalin eller Mao har stått inför en domstol. En dag ska de inte kunna smita undan. Men Bibeln skärper tonen, det handlar inte bara om några stora skurkar. Vi har alla syndat och ska dömas. Det finns inte någon rättfärdig. Vi har alla visat benägenhet till själviskhet, till förtal, till avundsjuka, och framför allt, att inte älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva. Jesaja skrev för 2700 år sedan att vi alla gick vilse som får, vi gick alla vår egen väg.

Korset är helt obegripligt och saknar betydelse om det inte berodde på vår synd och att vi ska dömas för våra synder.

Korset är till för att rädda syndaren, korset är till för att Gud älskar syndaren.

En av de tydligaste beskrivningarna som Nya testamentet ger av Jesu död är Jesus som ett offer för att rädda världen. Tanken går tillbaka till syndoffret i Gamla testamentet och offrandet av lammet i samband med att Israels barn gick ut ur Egypten. Ett lamm skulle slaktas, blodet skulle strykas på dörrposterna, och när ängeln som utförde straffdomen över Egypten såg blodet, skonades husen med blod på dörrposterna. Guds vrede och Guds dom drabbade inte den som hade Lammets blod struket på sina dörrposter.

Det är därför Petrus skriver:

”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist” (1 Petr 1:18–19).

När Paulus skrev till församlingen i Korint så skrev han att ”Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat” (1 Kor 5:7). När profeten Johannes döparen såg Jesus så var hans spontana kommentar: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29).

Det handlar om vår synd. Det var den utlösande faktorn bakom korset. Jesu död har en kraftfull effekt, genom sitt offer utplånar han synden och bär mångas synder.

För en jude på Jesu tid var det uppenbart vad som åsyftades när man talade om betydelsen av Jesu död på detta sätt. Att offra ett lamm vid påsken var praxis bland judarna vid denna tidpunkt. På den stora försoningsdagen skulle Israels folk renas från alla sina synder, genom syndoffret.

Hebreerbrevets författare målar ut bilden av offersystemet i Gamla testamentet. Ett offer krävdes för synderna, utgjutandet av blod, ett ställföreträdande liv som offrades. De gammaltestamentliga djuroffren var otillräckliga, de kunde inte ta bort och utplåna synder. De var ett profetiskt tecken på det stora offret som skulle komma, Jesus som gav sitt liv som ett offer för världens synder, för att kunna frälsa världen och befria oss från våra synder.

Hebreerbrevet är den bok i Bibeln som tydligast knyter ihop offerväsendet i Gamla testamentet och Jesu fullbordade verk på korset. I Hebreerbrevet 9:26b och 28a läser vi att: ”Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden … så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder.”

Det handlar om vår synd. Det var den utlösande faktorn bakom korset. Jesu död har en kraftfull effekt, genom sitt offer utplånar han synden och bär mångas synder.

Tanken på offer dominerar i Bibelns förklaring av korsets betydelse. Andra perspektiv som lyfts fram i Nya testamentet är bland annat att Jesus vann seger på korset. Det hänger också ihop med offertanken. Jesus besegrade syndens makt, dödens makt och djävulens makt på korset. Ett annat perspektiv är att skulden blev betald, genom vår synd har vi satt oss i skuld gentemot Gud. Jesus betalade skulden för att vi skulle vara fria. En annan bild är förlossning och att friköpa. Det uttrycker att en slav blir fri genom att det betalas en lösepenning. Synden förslavar oss och det är bara Jesu död och blodet på korset som kan sätta oss fria. Rättfärdiggörelse, att vi blir frikända, och försoning är andra begrepp som används i Nya testamentet för att förklara det stora som hände på korset. Kristus tog på sig vår förbannelse på korset för att vi skulle få del av hans välsignelse, är också en tankegång som förs fram i Nya testamentet.

Den grundläggande bibliska tanken bakom allt detta är ställföreträdande. Jesus gick in i vårt ställe. Jesus tog på sig vårt straff. Han bar vår synd i vårt ställe. Gud utgav sin enfödde Son därför att han älskade världen. När han dog på korset gjorde han det som en representant och ställföreträdare för mänskligheten. Vi var alla i Adam, den förste som syndade, vi var alla i Kristus, den som dog i vårt ställe för att vi skulle få leva.

Andra Korintierbrevet 5:21 säger: ”Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.” Den Guds dom och den Guds vrede som välförtjänt skulle drabba oss, den bar Kristus på sig, för att vi skulle bli frikända och benådade. Därför att han älskade oss har han försökt rädda oss undan den välförtjänta domen över vår synd. Det ställföreträdande strafflidandet handlar inte om hur Gud utövar våld, det handlar om hur han i Kristus tar på sig Guds hela reaktion över synden – ett ställföreträdande strafflidande. Gud älskar världen och oss människor i vårt fallna tillstånd, det är därför han tar initiativet till korset. Det är inte en vred far som straffar sin oskyldige son på korset, det är den treenige Guden som i ett nära samspel verkar på korset, Fadern utgav sin Son och Sonen gav frivilligt sitt liv, därför att Gud älskar oss så oändligt mycket.

Han dog för att vi skulle få leva. Han blev förbannad för att vi skulle bli välsignade. Han tog på sig domen för att vi skulle bli frikända.

Denna underbara frälsning och nåd är en grund för ständig glädje och lovsång för oss kristna.

Stefan Swärd

Stefan Swärd är fil dr i statskunskap och har mångårig erfarenhet av att vara pastor.

Comments are closed.