Valet står mellan att härska och att älska

av Christoffer Abrahamsson

En av de allra största frestelserna för människan är makt – viljan att härska och stå ovanför omgivningen. men för den som slår följe med Jesus påbörjas en annorlunda resa, till ett liv i ödmjukhet, sårbarhet och kärlek.

För ett tag sen såg jag ett anslag i en kyrka. Det var en inbjudan till en församlingskväll med temat Kan man vara kristen i riksdagen? Frågan var retorisk och svaret upplevs nog ganska självklart: Ja, det kan man! En mer intressant fråga hade kanske varit: Kan man förbli kristen i riksdagen?

Där är svaret inte längre lika givet. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan att vara kristen på en särskild plats och att kunna förbli kristen på samma plats. De krafter som vi tvingas konfronteras med kan leda oss bort från Kristus och ett liv i efterföljelse. 

Åtskilliga exempel finns på kristna som engagerat sig partipolitiskt utifrån sin kristna tro, men med tiden har perspektiven förändrats och lärjungaskapet omförhandlats. Efter ett tag är det partiprogrammet som färgar efterföljelsen av Jesus snarare än tvärtom.

Givetvis hade fler exempel kunnat ges på tillfällen när kristna övergett den djupaste kallelsen (att följa Jesus), till förmån för en annan kallelse (att få härska och få mer makt). Det kan gälla på arbetet, i kyrkan, i skolan, i äktenskapet, i vänskapsrelationer, i hemgruppen och ja, på alla andra platser där människor möts.

För vad innebär det egentligen att vara kristen? Om svaret enbart handlar om att stämma in i vissa bekännelser, går det ju att förbli kristen överallt – i riksdagen, på arbetet och i skolan. Då gäller det bara att hålla tunga rätt i mun. Men om kristen snarare innebär att jag blir mer och mer lik Jesus, kan jag behöva avstå från somliga positioner som vanställer mig.

En sådan sak som förvränger likheten med Jesus är sökandet efter makt och viljan att härska över andra. Ganska snabbt när vi talar om detta målas det i vårt inre upp bilder över brutala direktörer och diktatorer, och vi försöker konstatera: Sån är ju inte jag i alla fall!

Vi kan ha svårt att erkänna att makten också berusar oss, att denna starka drog påverkar hur vi förhåller oss till dem i vår familj, vår omgivning och annat i skapelsen. Det spelar ingen roll om det är över en person eller om det är över en större grupp. Maktens fula tryne visar sig på många olika sätt. Vi gör det alldeles för enkelt för oss om vi tror att enbart dem med höga positioner lockas och formas av makten. Alla är en del av världens bortvändhet från Gud.

Ledare i kyrkan är inget undantag när det gäller detta. Dessvärre är det allt för vanligt att vilja söka sig mot makten i jakt på nödvändig förändring. Gemenskapen kuvas för ”den goda sakens skull”. 

Redan de första människorna utsätts för denna frestelse (1 Mos 3:1ff). De nöjer sig inte med vad de har, utan sträcker sig efter mer. Men i sökandet efter makt – i längtan efter att härska, att bli som gud, slits relationerna sönder. De börjar anklaga varandra, gömma sig för Gud och strax därefter begås det första mordet. Mönstret upprepas sedan genom hela mänsklighetens historia, också i våra liv. Begäret efter makt leder till död och skiljer oss från Gud och varandra.

Genom Jesus öppnas en annan väg upp. Han visar att det finns ett annat sätt att leva. Valet Jesus ställs inför kanske lite förenklat kan förstås som detta: att ha makt och härska över människorna eller att avstå från makten och älska människorna. Jesus väljer kärleken och blir därmed sårbar. För den som älskar någon, riskerar också att bli avvisad.

Efterföljare till Jesus kommer behöva vandra den svåra kärlekens väg och börjar älska likt Gud älskar: självutgivande. Den gudomliga kärlekens rörelse drar mig bort från maktens jagande ner till ett liv i tjänande, ödmjukhet och sårbarhet.

Porten in till ett annat liv att leva är Jesu fråga till Petrus: Älskar du mig? (Joh 21:15ff). För en ledare i kyrkan är också denna fråga den avgörande, den allt ledarskap börjar med. Jesu fråga handlar inte om numerär framgång eller att nå ett visst resultat. Söks något annat än kärleken till Jesus, blundar vi som sagt snabbt för ett destruktivt ledarskap. 

 Men Jesu ord och hans karaktär går inte att skilja från varandra. Det räcker inte att citera Guds Ord, ledare i kyrkan måste också tala med Guds röst – en röst som enar, helar, upprättar och befriar – och älska likt Gud älskar. 

Utgångspunkten för en församlingsledare är därför densamme som för varje enskild kristen, nämligen Jesu fråga till Petrus. Svarar jag ja på denna fråga behöver jag lyssna till Paulus uppmaning.

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. Filipperbrevet 1:5-7

Hur kan vi låta Kristi sinnelag råda hos oss? Hur kan vi avstå från det vi har för att på så sätt bli fria att älska vår omgivning?
Allt lärjungaskap börjar med erfarenheten av att Gud älskar mig. Innan jag säger ja, jag älskar dig Jesus behöver jag erfara att ja, Jesus, du älskar mig och allt annat skapat. 

När jag blir viss om att Gud älskar mig där jag är, kan jag sluta att försöka klättra upp för maktens pyramider för att där försöka bli älskad och åtrådd av dem som står under mig. I mötet med Guds nåd kan jag mättas, så att jag inte längre hungrande behöver söka bekräftelse från omgivningen.
När vi har tilldelats en viss position och fått ett visst ansvar behöver vi även reflektera över vilka krafter som vi utsätts för. Vad som hindrar den gudomliga kärleken från att forma oss att älska fritt och villkorslöst. Vad som försvårar Kristi sinnelag att råda hos oss.

Denna rannsakan kan vara än mer utmanande för en kyrklig ledare. Hur skulle det kunna bli fel att säga ja till att vara hemgruppsledare? Till att predika? Felet uppstår när denna position leder mig bort från min främsta kallelse: att följa Jesus. 

För en predikant kan det innebära att predikan snarare handlar om att samla popularitetspoäng i församlingen än att själv drabbas av Guds Ord och sedan tala med Guds röst till de som samlats. En hemgruppsledare skulle kunna ha svag självkänsla och rädd för att bli ifrågasatt. Gemenskapen tvingas därmed att bli likt en krycka som stödjer upp ledaren i sin roll. 

Vi behöver därför mogna i den andliga urskillningen, så att vi kan se klart. I somliga fall handlar det om att avstå positionen (exempelvis ett särskilt jobb eller uppdrag), för att bevara hjärtat. I andra fall om att förvalta ansvaret, men att lära sig att älska snarare än härska (exempelvis i vänskapsrelationer).

Förutom att reflektera över vad som händer med mig, är det till hjälp att rikta blicken mot dem som finns runt omkring mig. Jesus återkommer till att det är genom att se på vad som sker med omgivningen som vi enklast ser hur det är ställt med vårt eget hjärta. Vi kanske kan bedra oss själva genom fromma resonemang, men det är svårare att förleda dem som finns runt omkring oss.

Om människor i mötet med oss slits sönder, blir utmattade och förminskade – är det varningssignaler som vi behöver ta på allvar. Dessa tecken visar att vi nog härskar mer över människor än vad vi älskar dem.

Och det omvända: Om människor i mötet med oss blir mer hela, upprättade, stärkta och friare – då är det tecken på att vi troligtvis älskar vår omgivning på ett sätt som är till glädje för dem.

I Jesus blir kärlekens sårbarhet som allra tydligast. Gud själv väljer avstår från makten, kommer till jorden och betjänar människorna och allt annat skapat. Han kommer inte med makt för att härska, utan av kärlek för att älska. Kärlekens Gud sträcker sig så långt att han är beredd att avstå från makten för att ge sitt liv för att den här världen ska få liv.

Ett liv med Gud är därför ett liv i frihet (2 Kor 3:17). Det yttersta kännetecknet på kärlek och sant ledarskap är kanske just detta? Det väcker kärlekens fria gensvar. Om det är tvång, är det inte längre kärlek – utan någonting annat. Kärleken däremot väcker möjligheten att både avvisa och fritt älska tillbaka. Johannes vittnar för oss:

Vi älskar därför att han först älskade oss. Första  Johannesbrevet 4:19

Om jag inte längre är fri att älska – utan känner mig tvingad att härska – behöver också jag välja att avstå från makten för att åter vinna friheten. Friheten att älska och risken att bli avvisad. Precis som Jesus.

Christoffer Abrahamsson

Christoffer Abrahamsson är samarbetskyrkopräst i Lötenkyrkan, Uppsala.
Written By
More from jonatansa
Tydligt är snällt
Tänk dig att du är fjorton år gammal. Du kommer in i...
Read More
0 replies on “Valet står mellan att härska och att älska”