Emil Gustafsson – i skärningspunkten mellan moderniteten och väckelsen

Emil Gustafsson (1862-1900) är en av den svenska frikyrklighetens icke-helgonförklarade helgon. Få frikyrkopredikanter har lästs, och sjungits, i samma omfattning som han. Det gäller inte minst hans sånger, till exempel Ett stilla barnahjärta, Hur underlig är du i allt vad du gör och Farväl o värld. Han finns representerad i flera frikyrkliga sångböcker och i Psalmbok 1986. Han var en av Helgelseförbundets pionjärer och dog relativt ung (38 år) i en svår sjukdom. Gustafssons predikningar om bland annat lidande och helgelse har gjort intryck på flera generationer frikyrkliga kristna i Sverige.

Joel Halldorf har nyligen disputerat på en omfattande och välskriven avhandling om hans teologi och liv. Gustafsson originella och egensinniga utveckling tecknas mot bakgrund av den anglosaxiska helgelserörelsens inflytande i Sverige i slutet av 1800-talet. En av avhandlingens förtjänster är att den visar hur starka banden kunde vara mellan amerikansk väckelsereligiositet och fromma svenskar på landsbygden vid denna tid.

En av avhandlingens förtjänster är att den visar hur starka banden kunde vara mellan amerikansk väckelsereligiositet och fromma svenskar på landsbygden vid denna tid

Ångbåten och järnvägen förändrade världen under 1800-talet. De nya transportmedlen skapade förutsättningar för både industrialisering, emigration och internationella kulturella och religiösa kontaktnät. De fredliga förhållandena underlättade ytterligare den snabba förmedlingen av nyheter och nya andliga rörelser. Emil Gustafssons liv liksom det unga Helgelseförbundets första verksamhetstid är ett gott exempel på det. Emil Gustafsson levde och verkade större delen av sitt liv på den mellansvenska landsbygden och var född och uppväxt i Kräcklinge socken i Närke. Han uppfattade staden som ett negativt fenomen. Helgelseförbundet (HF) bildades 1887 och Gustafsson var en av dess tidiga predikanter och ledargestalter.  HF var under sina första decennier, från 1880-talet till 1900-talets första år, en utpräglad landsbygdsrörelse, som organiserade evangelisation, evangelistkurser och konferenser i små församlingar på mindre orter. Trots detta var den väckelserörelse och –förkunnelse de anknöt till utpräglat internationell, med ursprung och fästen i den anglosaxiska storstadsmiljön, t ex New York och London. Det handlade om den internationella helgelserörelsen, en interkonfessionell rörelse med rötterna i metodismen och dessutom den kanske viktigaste förelöparen till pingstväckelsen. Den kristna trons inneboende möjligheter till anpassning i olika socioekonomiska situationer bevisas med all önskvärd tydlighet av den internationella helgelserörelsens nedslag i Sverige.

Emil Gustafsson verkade under den stora brytningstiden mellan kyrka och frikyrka, dvs mellan 1878, då Svenska Missionsförbundet bildades, och fram till år 1900. Gustafsson påverkades av detta genom att hans föräldrar och han själv associerade sig med den del av väckelsen som bröt med kyrkan. Men hans teologi och förkunnelse centrerades inte kring dessa brytningar. Joel Halldorf visar i sin avhandling att Gustafssons spiritualitet, dvs den del av hans kristna tro som präglade hans liv och förkunnelse, hade sitt fokus i nådens ordning. Centrum fanns i hans strävan efter frälsning, för sin egen del och andras och både för tid och för evighet.

Halldorfs avhandling har en biografisk inramning men analyserar främst Gustafssons förkunnelse om nådens ordning (omvändelse, kallelse, helgelse och andliga erfarenheter) och lidande. Analysen utgår ifrån begreppen »spiritualitet«, »modernitet« och »den evangelikala rörelsen«. Till skillnad från de flesta avhandlingsförfattare avvisar Halldorf att arbeta med strikta begreppsdefinitioner och noggrant preciserade problemställningar. Istället väljer han att arbeta med breda definitioner och aktörscentrerat, dvs med utgångspunkt från Gustafssons liv och förkunnelse. Det är det sistnämnda som är i centrum, medan moderniteten och evangelikalismen används för att ge perspektiv och jämförelsepunkter. Arbetssättet ställer stora krav på författaren men fungerar i detta fall bra. Framställningen är utomordentligt välskriven och väl strukturerad.

Avhandlingen har två delar utöver inledning och avslutande sammanfattningar på svenska och engelska. I den första delen, som kallas »undersökning«, diskuteras Gustafssons liv och förkunnelse (dvs spiritualiteten), medan den andra kallas »analys« och ställer Gustafssons spiritualitet i relation till olika omgivande faktorer. Halldorfs resultat innebär att Gustafsson avviker från vissa trender i den västerländska moderna kulturen, t ex genom sin syn på naturen och lidandet, men samtidigt accepterar och arbetar inom dess mönster på andra områden, bland annat i sitt entreprenörskap. Gustafsson skaffade sig viss företagsekonomisk utbildning, startade ett förlag (Betlehemsstjernan), utgav sina böcker på det egna förlaget och sålde dem genom kolportörer. Förlagsverksamheten var framgångsrik. Både Emil Gustafsson, och den väckelsekristendom han var en del av, kan inte beskrivas som antimoderna utan som företrädare för en egen, kristen, form av modernitet.

En bestående insats gör Halldorf genom att i svensk kyrkohistoria på allvar introducera begreppet »den evangelikala rörelsen«. Evangelicalism har under de senare årtiondena blivit ett alltmer använt begrepp, särskilt i USA och Storbritannien, för att beteckna de protestantiska väckelserörelserna som helhet.  Halldorf är väl insatt i diskussionen och har stora kunskaper om de protestantiska väckelserörelsernas olika grenar. Han översätter evangelicalism med »den evangelikala rörelsen« och pekar på de saker som förenar exempelvis pietism, metodism och helgelserörelsen. Just i fallet Emil Gustafsson blir det synnerligen intressant. Gustafsson verkade i den anglosaxiskt influerade helgelserörelsen men var samtidigt starkt påverkad av de mystika traditionerna i den europeiska pietismen. De fanns även representerade i Helgelseförbundets tidning Trons Segrar och i det nyevangeliska organet Svenska Posten. Gustafsson läste och medverkade i båda tidningarna. Han stod också i kontakt med den legendariska Flodberg-kretsen i Stockholm, vilken förvaltade en kristen mystik tradition med rötter i 1700-talets radikalpietism. En viktig slutsats av avhandlingen är således att kristen mystik och väckelsekristendom inte står i något historiskt motsatsförhållande till varandra utan tvärtom har gemensamma rötter. Mystik och väckelsekristendom kan berika varandra.

Emil Gustafsson plågades under ett antal år av en svår mag- och tarmsjukdom, vilken bidrog till hans förtida död. Han kom i kontakt med tidig trosundervisning i den internationella helgelserörelsen. Tyvärr ställde denna trosundervisning läkare och sjukvård i motsats till tro på helande. Gustafsson sökte läkedom på båda håll men blev aldrig helt frisk. Detta utgjorde en bakgrund till Gustafssons undervisning om lidandet som en väg till helgelse. Hans undervisning om lidandets helgande inverkan har också påverkat den svenska frikyrkligheten under 1900-talet.

Joel Halldorfs avhandling medverkar till att bryta ny mark inom den kyrkohistoriska forskningen genom den uppmärksamhet som riktas mot idéhistoriska frågeställningar. Ibland kan kyrkohistorisk forskning tendera till att fördjupa de lokala eller kronologiska perspektiven på bekostnad av de stora kyrko- och idéhistoriska utvecklingslinjerna. Halldorf  bidrar här till att inspirera fler att ta sig an de stora frågorna.