När öppnade ni doppoolen senast?

Jag älskar att bygga den lokala kyrkan. Att se nya ledare formas och lärjungaskap i allmänhet. När jag startade min tjänst som riksevangelist för Pingst kommer jag ihåg att i mitt övervägande till att tacka ja till tjänsten ville jag verkligen inte bara blow in, blow up och blow out. Alltså inte bara inspirera utan faktiskt vara med och bygga de sammanhang jag får förmånen att komma till. Självklart är det nog så viktigt att ge inspiration, men mitt hjärta är verkligen att bygga. Vad ger mitt besök egentligen? Om man reser tillbaka till samma kyrka om två år, har saker utvecklats? Har fler lärjungar formats och har nya ledare poppat upp?

Därför har jag tänkt så här: Vad kan jag bidra med? Var är jag själv stark och var kan jag hjälpa kyrkan att putta fram bollen? Saker jag brinner för är lärjungaskap och ledarskap. Genom åren har alltid dopet varit en stor och viktig fråga för mig. I mitt resande har jag dessvärre mött församlingar som inte kan komma ihåg sist de döpte någon. Inte heller hur många de döpt senaste året. ”Någon gång förra våren”, svarade en pastor. ”Eller var det i höstas?” Ja, det smärtar att höra.

Jag tror att vi får det vi predikar. Om vi sällan talar om dop eller vågar lyfta frågan tror jag inte heller att vi kommer att se mycket dop. Att vara hack i häl i frågan är en nyckel. Markusevangeliet 16:20 säger att Gud bekräftar sitt ord som lärjungarna predikar. Med andra ord: Vi får det vi predikar. Jag tar ett exempel. Varför blir inte fler frälsta? Well, ger vi inbjudan till frälsning i våra gudstjänster? Tänk om vi skulle ha som regel i vår liturgi att alltid leda en bön till frälsning i slutet av varje predikan, då är jag övertygad om att vi skulle se fler fatta beslutet att följa Jesus.

Ta inte för givet att alla redan är frälsta. Föreställ dig i stället att din ofrälsta dotter, granne eller kollega sitter med på mötet. Hur skulle du predika då? Vilka ord skulle du välja? Hur skulle du önska att atmos­fären var i foajén eller vid kyrkkaffet efteråt? Helt plötsligt blir detaljerna och förberedelserna viktiga, och kanske avgörande för en annans evighet.

Om vi kan se det framför oss kommer vi att få det. Här följer några tips på vad man kan göra för att få dopvattnet i rörelse.

1. Face the challenge

Våga granska er själva här. Man kan inte tackla en utmaning om man inte vågar granska den och se den. Våga också ta hjälp. Skyll inte på andra utan börja i dag. Börja själv äga processen. Det måste börja där. Man kan bara ta itu med utmaningar om man vågar se dem och erkänna dem. Du kan bara laga de saker som du kan se. Praktiskt föreslår jag att man i ledarteamet gör en inventering. Hur många har vi döpt och när var det? Vad var orsaken till att de döptes? Var det ett resultat av en kurs eller konfa? Var det en viss person som såg till att folk döptes? Se över historiken för att bäst navigera vägen framåt.

2. Äg frågan hela vägen

Fatta ett beslut att äga frågan. Att inte bara prata om det, utan att kontinuerligt lyfta ämnet genom att nämna det i böner före samlingar och ringa och höra hur det fun­gerar i de olika verksamheterna. Sätt en ägare och bilda ett uppföljningsteam som puttar bollen framåt. Dop är inte något som enbart ungdomsgruppen äger, utan hela kyrkan behöver äga det. Annars haltar frågan vidare. Vi bygger en gemensam kyrka med ett gemensamt mål. Prata igenom vad det innebär att äga något. Definiera ordet äga tillsammans, så att teamet förstår vad som förväntas och vad som ska göras.

3. Sätt ett mål och dopdatum

Kom överens om en målsättning för antal dop varje termin eller år. Sätt också fasta datum varje månad som ni döper. Börja sedan att arbeta mot det målet. Ha tro här. Sätt ett mål som tvingar er att stretcha er tro. Spela inte safe utan sikta hellre högt.

I våras började vi att arbeta i Citykyrkan Örebro. Vi satte ett mål att döpa tjugo personer söndagen den 19 april då vi planerade att ha en Revival Night. Vi satte målet i januari och började arbeta mot det. Så i mars predikade jag om troendedopet och tio personer skrev upp sig för doptillfället i april. Tyvärr slog coronaviruset ut, men det hindrade inte oss. Så den 19 april döpte vi tretton personer. Vi körde dopet online på Youtube och Facebook. Vi nådde inte målet som var tjugo, då vissa blev sjuka och andra ville vänta tills deras familjer kunde vara med – men jag är övertygad om att vi lätt hade nått det målet om det inte hade varit för pandemin.

Redan nu är fem anmälda till doptillfället i maj. Pastor Patrik Vallin nämnde för mig att han nog aldrig varit med om att se så många döpas samma dag. Allt började med att vi satte siffermål och sedan dopdatum. Det handlar naturligtvis inte om siffror utan om människor. Bakom varje siffra finns en person, ett förvandlat liv. Börja visu­alisera ert mål tillsammans. Om den inre människan kan se det kommer den yttre att göra det. Det är så tro fungerar.

4. Håll frågan uppe. Jämt!

Baka in det i dina predikningar. Tänk nästan som produktplacering i filmer. Nämn dop som exempel i predikningar, ta upp det i böner och påminn värdteamet om att lyfta frågan i foajén.

Ha kontinuerliga samtal med dem som äger frågan om hur det går. Upprätta ett gemensamt dokument där alla som vill döpas finns listade: grön färg för dem som är klara, gul för dem som fortfarande tänker på det och röd färg för dem som av olika anledningar inte är klara, redo eller vill. Kom ihåg: ”You dont get what you expect, you get what you inspect.” Om du släpper frågan är sannolikheten stor att det rinner ut i sanden. Här behöver ledargruppen och pastor vara som ambassadörer för dop.

5. Gör poolen lättillgänglig.

Sänk tröskeln. Krångla inte till teologin eller processen. Dopet är inte examen, utan starten på ett kristet liv. Jesus sa döp dem, och sedan lär dem i Matteusevangeliet 28. Döpandet kommer före lärandet – inte tvärtom.

Se till att poolen är redo och att t-shirts alltid finns förberedda i kyrkan. Köp in nya handdukar och tänk igenom alla delar i dopet. Ha grejerna klara. Förberedelse är verkligen nyckeln till framgång här. Se till att det är enkelt att skriva upp sig för dop via era sociala konton och i kyrkans foajé.

6. Fira segern!

När ni väl haft dop, låt alla veta. Skriv det på era sociala konton och fira segern. Sådana inlägg kommer att inspirera andra kyrkor och fler kommer att vilja döpas.

Uppmuntra ert folk i kyrkan att dela inlägget för att det ska få större spridning. Okristna följer sällan kyrkans konto, men de följer ditt. Oftast har privatpersoner fler följare än kyrkors konton. Om de därför ska se det Gud gör, är det bra om du postar något på din vägg.

Läs mer om boken här!