Profetisk förkunnelse

av Andreaz Hedén

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet (2 Tim 3:16).

Ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud (1 Petr 1:20-21).

Vad menar vi med profetisk förkunnelse?

Den kristna kyrkan bekänner att Bibeln är inspirerad av Anden och Guds ord till mänskligheten. Utifrån denna bekännelse följer att all kristen förkunnelse djupast sett är att betrakta som profetisk och bärare av ”ord från Gud”. Om all kristen förkunnelse i denna mening är profetisk kan man ju med fog fråga sig varför vi ens bör tala om en specifikt profetisk förkunnelse? Varför behövs en artikel om detta? Jag skulle svara att anledningen till att det är relevant att fokusera på den profetiska dimensionen är att Bibeln uppenbarligen skiljer på profetia och profeter, samt på förkunnelse och lärare.1 Profetia och förkunnelse är trots allt inte samma sak. Vad vi söker efter här är att reflektera över hur den profetiska dimensionen kan integreras och samverka med predikan och förkunnelse i församlingen.

Förhållandet mellan profettjänsten och lärartjänsten har inte alltid varit oproblematisk i kyrkans historia. Här är inte platsen att fördjupa sig i kyrkohistorien, utan vi nöjer oss med att påtala att det ofta funnits spänningar mellan dessa bibliska gåvor och tjänster. I vår egen moderna västerländska kyrkokontext kan man ibland uppfatta denna spänning i relationen mellan exempelvis delar av den pingstkarismatiska rörelsen och den akademiska teologin. Inte sällan betraktar dessa grupper varandra med ömsesidig misstänksamhet eller rent av förakt. Vår ambition måste dock vara att röra oss bortom denna ofruktbara dikotomi och i stället våga bejaka den profetiska gåvan tillsammans med noggranna studier i teologi och exegetik. Det är när de olika gåvorna i Kristi kropp flödar tillsammans som vi ”når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet” (Ef 4:13).

Det är dock inte helt enkelt att ge en lättillgänglig definition av vad vi menar med ”det profetiska”. Det är även tydligt att vi bland de så kallade profetiska böckerna i Bibeln finner en stor variation av olika inriktningar, innehåll, temperament och genrer. Vi möter bland annat radikala domspredikanter, politiska ledare, poeter, radikala enstöringar, sociala reformatorer, apokalyptiska mystiker och monastiska bedjare. Detta hjälper oss att förstå att vi även i dag kan förvänta oss att finna många olika typer av profetiska tjänster. Om man skulle försöka hitta en gemensam nämnare i den profetiska mångfalden skulle det ändå vara att profeten mottar budskap eller uppenbarelser från Gud. Detta framkommer på många ställen i Bibeln:

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna … (Hebr 1:1).

På ett sätt talar Gud, ja, på två sätt den Osynlige. I en dröm, en syn om natten, när människor sover sin djupaste sömn, när de slumrar på bädden, då får han människorna att lyssna, han varnar och förskräcker dem för att avhålla dem från deras ogärningar och stäcka deras högmod (Job 33:12-18).

”Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn och talar med honom i en dröm” (4 Mos 12:6).

De profetiska uppenbarelser som Gud ger förmedlar specifika budskap in i specifika situationer. Den profetiska tjänsten visar att Guds röst inte kan begränsas till enbart Bibelns texter – varken under Biblisk tid eller i dag – utan att Gud kommunicerar och verkar på många olika sätt i världen. Det ligger alltså ingen motsättning i att bekänna Bibeln som Guds ord och kyrkans absoluta auktoritet i tro och liv, och att samtidigt erkänna att Anden talar och verkar på många andra olika sätt. Eftersom kyrkan tror att Anden inspirerat de bibliska författarna följer naturligt att ingen sann profetisk kommunikation från Anden kan stå i strid med Bibeln. Varje profetiskt budskap måste därför prövas av kyrkan i förhållande till den bibliska uppenbarelsen. Paulus skriver:

Släck inte Anden. Förakta inte profetior men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont (1 Tess 5:19-21).2

Även om vi i Nya testamentet finner refe­renser till speciella profeter liknande de gammaltestamentliga föregångarna är det speciellt anmärkningsvärt att se hur den profetiska Anden utgjuts på bred front över de första kristna. Petrus citerar profeten Joel under sin pingstdagspredikan:

Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga män ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande, och de skall profetera (Apg 2:17-18).

För Paulus innebär utgjutelsen av Anden att alla kristna i en mening är potentiella profeter eftersom Anden kan och vill manifestera sig och ge uppenbarelser till ”var och en” i den kristna kyrkan.3 Även om man som predikant inte nödvändigtvis är ”profet” kan man alltså be och förvänta sig att Gud kan och vill ge profetisk insikt och inspiration!

Jag tror att den profetiska dimensionen hos de flesta pastorer, präster och predikanter till stora delar kan beskrivas som att lära sig urskilja vad Anden säger till församlingarna, för att tala med orden från sändebreven i Uppenbarelseboken 2-3. Det är tydligt att Anden hade olika specifika budskap till alla dessa sju församlingar. Eftersom alla församlingar (även i dag) befinner sig på olika platser och i skilda situationer är det naturligt att förvänta sig att Anden har olika specifika och djupt personliga tilltal att förmedla till olika församlingar och grupper. En församling kan behöva höra att det är tid för vila medan en annan behöver höra att det är tid för hand­ling. Den profetiska förkunnelsen fångar upp dessa dimensioner och ger vägledning in i församlingens specifika situationer.

En öppenhet för den profetiska dimensionen i förkunnelsen innebär att vi ständigt i bön och lyssnande vänder oss till Gud och frågar: Vad har du att säga till oss i denna situation? Detta kan tyckas som en självklar livshållning för en andlig ledare men utifrån egen erfarenhet vill jag hävda att en levande Gudsrelation och profetisk känslighet inte nödvändigtvis blomstrar utan disciplin och hälsosamma andliga rutiner. Även om Gud är ständigt närvarande och vill tala och verka med sin Ande i och genom oss behöver vi genom andliga övningar träna oss i andlig medvetenhet ochlyhördhet. När Paulus ger sin vägledning kring de andliga gåvorna i 1 Korintierbrevet 12-14 utmanar han oss till en mycket aktiv andlig livshållning. Han skriver bland annat: ”var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva … Efter­som ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd … Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet” (1 Kor 14:1, 12, 31). Om vi vill växa i den profetiska dimensionen är det helt avgörande att utveckla en livsstil av aktivt andligt sökande.

Profetia och förberedelse

En del beskrivningar av profetiskt tal betonar att det (mer eller mindre) alltid handlar om spontana oförberedda budskap som ges i stunden. Budskapet baseras på en plötslig uppenbarelse från Anden4 snarare än resultatet av studier och noggranna förberedelser. Denna distinktion kanske kan vara till hjälp i att beskriva lite mer ”renodlade” profetior eller oförberedda profetiska ”infall” som ibland kommer under en predikan, men vi får akta oss för att begränsa profetisk förkunnelse till enbart detta. Den profetiska dimensionen i förkunnelsen kan lika gärna komma som en uppenbarelse från Anden tidigt i förberedelsefasen inför en predikan.

Ibland beskriver vi detta som att ”Gud har lagt ett budskap på mitt hjärta”. Vanligen fungerar den profetiska vägledningen som startskott för en period av läsning och studier runt det tema eller budskap som vi upplever att Anden har lagt på vårt hjärta. En profetisk predikan är ofta resultatet av ett organiskt samspel mellan en upplevelse av Andens tilltal, bön, studier, personliga erfarenheter, förberedelse och skrivande. I många fall verkar Anden i såväl förberedelse som framförande på ett sätt som predikanten inte själv är medveten om. Det är definitivt möjligt att vara omedvetet profetisk!

I församlingar som (likt min egen) primärt lägger upp söndagens förkunnelse i längre predikoserier utifrån teman eller bibelböcker kan den profetiska dimensionen komma in i själva planeringen av predikoserierna. Det kan handla om att man upplever att Anden på ett speciellt sätt vill belysa och fördjupa ett speciellt område i det kristna livet under en tid. Om man exempelvis känner en utmaning att tala om mission och evangelisation kanske man väljer att lägga upp en predikoserie utifrån Apostlagärningarna. Om Gud på ett speciellt sätt pekar på Guds hjärta för de fattiga kanske man väljer att predika utifrån Lukasevangeliet etcetera. Det tycks vara så att Gud ofta leder församlingar genom olika andliga skeenden där förkunnelsen ofta spelar en viktig roll som profetisk vägledare. Under sådana skeenden kan även samverkan mellan det profetiska och lärartjänsten innebära att en församling väljer att kalla in en speciell teolog eller lärare med unik insikt på det område som Gud aktualiserar i församlingen just då. I sådana fall kanske den gästande förkunnaren helt enkelt delar sin ”gamla vanliga förkunnelse” men den profetiska dimensionen uppenbaras i ett bredare perspektiv.

Slutligen vill jag betona att den profetiska dimensionen naturligtvis även kan manifestera sig inom traditioner där förkunnelsen utgår ifrån kyrkoårets texter eller andra fasta strukturer. För det första är det viktigt att se hela kyrkoårets Kristuscentrerade rytm som en profetisk cykel som år efter år förkunnar evangeliet:

den hemlighet … som … nu har uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter … evangeliet om Kristi ofattbara rikedom … Guds vishet i sin väldiga mångfald … (Ef 3:1-12).

Evangeliet är till sin natur profetiskt:

Jesu vittnesbörd är profetians ande (Upp 19:10).

När man som förkunnare arbetar med dessa bibeltexter är det dessutom så att den profetiska Anden i varje tillfälle talar och verkar på ett specifikt sätt och vill beröra och utmana församlingen på olika sätt i olika tider. I förberedelsearbetet med dessa ”givna” texter är det därför viktigt att vi som förkunnare samtidigt är öppna för Andens profetiska tilltal.

Vi behöver profeter!

Vi talar ibland om ”predikans kris” i den moderna västerländska kyrkan. Jag tror att det absolut finns plats för konstruktiv kritisk reflexion kring de pedagogiska, språkliga och kulturella utmaningar som varje predikant står inför i dagens samhälle. Visst kan vi behöva nya kreativa former och språk för att predika på ett relevant sätt i dag. Samtidigt är det utan tvekan så att i centrum av den kristna förkunnelsen ligger övertygelsen att predikan faktiskt handlar om ingenting mindre än att förvalta och förmedla Guds ord! Predikan är en djupt andlig disciplin som aldrig kan reduceras till retorik eller kommunikationsstrategier. Kristen predikan är till sin natur profetisk. Varje kristen predikant måste därför bevara visionen att ivrigt sträva efter att få vara kanaler för en profetisk förkunnelse i Andens kraft. Visst känner vi oss alla ödmjuka och otillräckliga inför en sådan uppgift! Samtidigt handlar ju profetisk förkunnelse inte om att demonstrera vår egen förträfflighet utan om att Gud vill manifestera sig själv ibland oss.5 Vi avslutar med några uppmuntrande ord från aposteln Paulus:

Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft (1 Kor 2:4-5).

Andreaz Hedén

Andreaz Hedén är pastor i Stockholm Vineyard.

1 Se exempelvis Första Korintierbreveet 12:28-29 och Efesierbrevet 4:11-13.
2 Se även Första Korintierbrevet 14:29 och Första Johannesbrevet 4:1.
3 Se Första Korintierbrevet 12:4-7; 14:5, 24, 26, 31.
4 Se till exempel Wayne Gruden i The Gift of Prophecy in the New Testament and today, s 142-143.
5 Se Första Korintierbrevet 14:24-25.

Comments are closed.