av Joakim Lundqvist
Om ledarskapets strävan,
styrka och sötma
Om någon tror att ledarskap är enkelt beror det förmodligen på att personen i fråga inte har någon större egen erfarenhet av det. Det andliga ledarskapet lägger ytterligare en nivå av komplexitet till det som utförs på vilken arbetsplats som helst. Här handlar det ju plötsligt inte om vår vilja, våra ambitioner och vår framgång, utan om att bygga något betydligt större och viktigare: Guds rike.
Men å andra sidan finns det nog inget mer fantastiskt än att få nåden att stå i ledarskap, underställd den store Ledaren, Överherden, och tillsammans med hans Ande och ett dynamiskt team med olika gåvor och styrkor få navigera framåt och bygga någonting evigt. Någonting vackert och livskraftigt. Något som Gud kallar för sitt eget, som Kristus är direkt förenad med och som bär löftet om att dödsrikets portar ska bäva inför det. Att vara med och bygga den levande Gudens församling!
Men det fantastiska visar sig inte bara i de dagar då solen skiner från en klarblå himmel utan minst lika mycket de dagar vi får nåden att navigera genom en storm, bestiga ett berg som många såg som omöjligt eller komma tillbaka upp på benen igen när andra trodde att vi hade räknats ut för sista gången. Det är i kampen, i klättrandet, i strävandet som den andlige ledarens muskler tränas och växer mer än någonsin. När vi blir tydligt medvetna om vårt totala, desperata behov av Jesu närhet och den helige Andes kraft, mer än principer och punkter. Vi ber alla om solsken, men det är i själva verket stormarna som gör oss starka. Och sötman och styrkan som kommer ur erfarenheten av att ha passerat rakt genom eld och vatten för att sedan komma ut på andra sidan – det kan inte ersättas av något annat!
2014 och 2015 var mycket utmanande år för min egen församling och rörelse. Många explosioner drabbade oss samtidigt och många vågor gick höga. I sådana dagar måste ledarskap ta sig ett mycket direkt och omedelbart uttryck. Det handlar då så mycket om närhet, om bön och ödmjukhet, att ta ett litet steg i taget, att inte agera i reaktion och att sitta ner i båten i tro på Gud och hans löften. Stormen är aldrig ett bra tillfälle att analysera och reparera båten. Först måste vinden lägga sig och vattnet lugnas.
Å andra sidan har den andlige ledaren en stor utmaning i att se till att när stormen väl är över, göra det arbete som inte kunde göras när den dånade som allra mest. Det är så oerhört lätt att, när den akuta krisen är över och man äntligen vädrar morgonluft, då bara gå vidare och låtsas som att ingenting hänt. Men det enklaste och det lättaste – det som något inom en längtar efter mer än något annat – är i det läget det allra sämsta man kan göra.
I och med 2016 upplevde vi en ny stabilitet på Livets Ord. Böner, Guds nåd och hårt arbete hade tagit oss igenom den värsta fasen och vi började se framåt på ett nytt sätt. Under hela den intensiva perioden hade det aldrig saknats Guds närhet och tilltal, men nu såg vi solen gå upp på ett nytt sätt och kunde från djupet av våra hjärtan börja tala om att en helt ny tid var på väg. I samband med detta kom ett ord till oss från Jesaja kapitel 43:
Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.
Jag ska vara riktigt ärlig mot dig och säga att mitt hjärta jublade över det här bibelordet. Det var musik i mina öron. Äntligen kunde vi drar ett streck bakom oss: Åren av svårigheter och svår navigering var över, vi kunde lämna det gamla och gå vidare in i framtiden. Men ju mer jag bad och tänkte på de här verserna, desto mer insåg jag att det inte var fullt så enkelt. Det här bibelordet uppmuntrar inte till ansvarslöshet eller anammande av enkla, snabba lösningar. Det uppmanar oss i stället till förberedelse, självrannsakan och noggrannhet. Uppmaningen ”Märker ni det inte?” antyder att Gud söker vår uppmärksamhet, vår medvetenhet och vår förberedelse inför det nya han vill göra.
Så i stället för att använda detta löfte som en skygglapp, en ursäkt för att snabbt springa vidare utan att fråga oss vad vi kunde lära oss av det som låg bakom oss, och vad vi behövde förändra utifrån det vi just varit med om, började vi i stället gå in i en förberedelsefas inför framtiden. Vi insåg tillsammans att det var betydligt viktigare att grunden blev lagd på ett rätt och stabilt sätt inför framtiden, än att vi kom dit så fort som möjligt.
Vi började samlas i olika ledarkonstellationer för att be, prata och dela våra hjärtan, bakåt och framåt. I våra samtal om det som låg bakom oss och det vi anade framåt, kristalliserade vi ut fyra viktiga frågeställningar:
1. Vad, av allt det som kännetecknar oss som församling och rörelse, är evigt givet av Gud, och sådant vi absolut inte får tappa framåt?
2. Finns det saker, uttryckssätt och kulturella element som kan ha varit rätta för en tid, men som inte nödvändigtvis är rätta för vår framtid?
3. Finns det saker i vår historia som var fel från början, och som vi därför inte ska ta med oss in i framtiden?
4. Finns det saker som vi behöver kompletteras med, inför det som ligger framför? Områden där vi historiskt inte varit så starka och som vi behöver stärka upp framåt.
Vi tog dessa frågeställningar på största allvar, och tog mycket tid för djupa samtal i ledarskapet, nu när väl den akuta stormen lugnat sig och vi hade tid att andas på ett nytt sätt. Vi bjöd också in en extern konsult i processen, en kristen broder med stor kärlek till vår rörelse, men som inte var en del av den själv. Jag ska villigt erkänna att jag hade mina frågetecken angående detta i början – min bild var att detta är en process som vi behöver äga och ta ansvar för själva, och inte något vi kan lägga ut på entreprenad. Men efter att vi båda träffats, pratat och bett tillsammans var jag övertygad om att det steget var helt rätt. Vi ägde processen själva, men konsulten hjälpte oss och kompletterade våra samtal med ett sunt och berikande utanförperspektiv. Vi bad honom också att göra en serie intervjuer med medlemmar och ledare i församlingen, som berikade vårt perspektiv och hjälpte oss att identifiera behoven från olika vinklar.
Under hösten 2016 satte vi fokus på de mer negativa elementen, det som vi såg att vi behövde städa bort och lämna bakom oss för att frimodigt kunna gå in i det nya som Gud lät oss förstå väntade. Den sortens samtal kräver en öppenhet, en brutenhet och en respekt för varandra, som det är så viktigt för en ledare att skapa utrymme för. Det är en snabb och enkel lösning att i förtid komma med argumentet att ”nu glömmer vi det gamla”, men det gamla kan tvärtom bara lämnas bakom oss där det finns en attityd av ärlighet, öppenhet, förlåtelse, omvändelse och rening. Om vi slarvar och springer för fort just här, tar vi med oss gårdagens problematik in i morgondagens verklighet, och det är bara en tidsfråga innan den gör sig påmind på nytt. Men om vi tar processen på allvar ger varje kris oss faktiskt möjlighet att efteråt justera och lägga till rätta så att vi kan gå vidare, än bättre rustade för vår framtid.
Den här delen av processen tog sig bland annat uttryck i den så kallade ”förlåtelsepredikan”, där vi gav uttryck för några av de områden där vi såg att vi hade brustit. Vi gjorde också exakt samma process inåt mot församlingen på ett mer lokalt plan, och redogjorde för några identifierade svagheter som vi inte ville ta med oss framåt. Den här terminslånga processen involverade nästan tvåhundra ledare i församlingen, som alla på olika sätt bidrog till den analys vi gjorde och de slutsatser vi drog. Det gav en fantastisk styrka in i processen och ett så viktigt element av brett ägandeskap, att så pass många fanns med på den här så viktiga vandringen.
Vårterminen 2017 satte vi fokus på vad vi ville bygga framåt, vad Herren sade till oss och vilken kultur vi ville skulle prägla oss I framtiden. Historiskt sett hade vi formulerat vårt eget visionära uppdrag ganska tydligt, men nu ville vi också formulera den kultur, arbetsmiljö och atmosfär som vi ville skulle prägla vårt ledarskap på alla nivåer.
Det säger sig självt att den här sortens process både var roligare, enklare och mer inspirerande än höstterminens. Samtidigt förutsätter ett byggnadsverk att du har lagt en sten innan du lägger nästa. Framgången på dagens prov står i relation till hur mycket arbete vi lade ner på gårdagens läxläsning. Det finns inga smidiga genvägar i Guds rike, inga snabba klipp. Guds ideal är betydligt mer slow cooking än fast food. Kvaliteten är viktigare än tidsaspekten.
I olika ledarkonstellationer började vi nu tillsammans be, samtala och formulera ett antal kulturella värderingar som gav uttryck för det andliga dna som vår rörelse bär, och som skulle fånga essensen av vad vi vill bygga, prioritera och uttrycka i fram-tiden.
Vi landade tillsammans i fem huvudpunkter – fem summeringar av vad vi vill ska prägla vårt ledarskap på alla nivåer:
Trosfyllt ledarskap
Ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37).
Vi tror Gud om det omöjliga och i det omöjliga. Vi bejakar sanningen och skönmålar inte, men har en hoppets bekännelse i alla situationer. Ingen människa och ingen situation är ett hopplöst fall för Gud! Våra modigaste trossteg har vi ännu inte tagit och våra bästa ledare har vi ännu inte tränat. Det bästa ligger framför oss!
Utåtriktat ledarskap
Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen (Mark 16:15).
Vi är mission, och vill alltid slå an en friskt utåtriktad ton i vårt ledarskap, oavsett om det gäller att bygga Guds rike i andra länder, lokal evangelisation, socialt utåtriktat arbete eller tränande av morgondagens skördearbetare.
Som ledare är vårt mål och vår passion alltid att utrusta människor till att förändra sin värld för Jesus Kristus!
Jesuscentrerat ledarskap
Kom och följ mig (Matt 4:19).
Vi har bara mandat att leda människor i en enda riktning: närmare Jesus.
Därför vandrar vi med honom i bönen, Ordet, gudstjänsten och församlingsgemenskapen, och låter dessa forma och förvandla oss. Här finns all visdom och kraft vi behöver. Medvetna om våra egna brister lever vi i mentorskap, och med öppna och ärliga relationer. Vi tar Guds kallelse på fullt allvar, men tar inte oss själva på för stort allvar. När vi följer Jesus i ett tjänande ledarskap kan andra tryggt följa vårt exempel.
Generöst ledarskap
Den rättfärdige är barmhärtig och generös (Ps 37:21).
Som Jesus har älskat oss, så älskar vi: generösa med vår kärlek, vår tid och våra resurser. Vi ber för, talar väl om, och uppmuntrar allt Guds folk, både i vår egen församling och i andra. Vi bygger äkta och nära vänskap och bekämpar aktivt ensamhet. Vi är snabba till förlåtelse och försoning och ger inte fienden något utrymme att stjäla relationer.
Generationtsledarskap
Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning (Mal 4:3).
Vi bygger en församling som går från härlighet till härlighet, från kraft till kraft, där flera generationer leder sida vid sida, och med fokus på att träna nästa generation.
Vi tror på ett långsiktigt och hållbart ledarskap med tid att inta ny mark, tid att behålla och kultivera de områden vi redan vunnit, och tid för återhämtning.
Vi vill korsa mållinjen passionerade för Jesus och hans församling, med välmående relationer till familj och vänner, och med god hälsa.
Utifrån dessa punkter och sammanfattningar gick vi under sommaren 2017 vidare och arbetade fram 17 underpunkter till de fem sammanfattande, som i dag ligger till grund för vårt nya ledarskapsmaterial ”17 veckor ledarskap”. Detta material arbetar vi oss nu igenom, var och en som står i någon sorts ledarskap på Livets Ord – jag som förstepastor, fjortonåriga Jenny som nyss har börjat som ledare i vår barnverksamhet, och alla andra som på något sätt leder någon annan eller ansvarar för någon del av vår verksamhet.
Jag säger nu självklart inte att detta har löst alla problem vi någonsin haft, men jag kan ärligt och från hjärtat säga att vi är betydligt bättre rustade att möta framtiden på grund av de processer vi tog, än om vi bara hade sprungit vidare utan att stanna upp för att fråga oss vad vi kunde lära av våra erfarenheter.
För att inspektera och reparera båten efter varje storm är det just den sortens process som gör att vi faktiskt kan gå från härlighet till härlighet. På riktigt, och inte bara som slogan.