KÄRA LÄSARE
Vi människor är skapade av Gud för gemenskap. Och om vi inte alltid varit helt medvetna om hur central gemenskapen är i och för våra liv, har ju definitivt det här årets avsaknad av gemenskap i dess vanliga mening fått påminna oss om att inse hur mycket den faktiskt betyder.
Vår första och mest dyrbara gemenskap är den med Gud. Bara han kan mätta vårt inres djupaste längtan. Ingen annan gemenskap kan fylla tomrummet på insidan och råda bot på isolering och ensamhet, på samma sätt som den.
Men gemenskapen är också något som präglar oss som Guds folk, och avspeglar sig i våra relationer. De kräver – precis som vår relation till Gud – öppenhet, ärlighet och förtrolighet för att bli allt det som de ska vara. En grundläggande förutsättning för att detta ska kunna byggas är att man möter varandra och fortsätter att mötas. Bara i mötet kan vi fullt ut lära känna, förstå och berika varandra.
I gemenskapen som vi bygger i våra kyrkor och församlingar talar vi ofta om att vara välkomnande och inkluderande, att kyrkan är en plats för alla generationer. Detta skriver nog de flesta av oss under på direkt. Men frågan är hur detta verkligen tar sig uttryck? Är vår inbjudan av alla människor, åldrar, etniciteter och familjesituationer stark och tydlig, eller finns det risk för att vi medvetet eller omedvetet skapar ramar och drar gränser som gör att människor som inte borde känna sig utanför i vår gemenskap, ändå gör det? Hur identifierar vi i så fall detta? Hur motverkar och motarbetar vi i våra församlingar den ensamhet och det utanförskap som mer och mer präglar vårt samhälle?
Årets första nummer av Teologi & Ledarskap satte tonaliteten för hela årgången 2020, med temat ”Från generation till generation”. I detta årets sista nummer återvänder vi till generationsperspektivet i några av texterna, och låter oss som ledare också utmanas i hur vi ska tänka, tala och agera för att bygga en gemenskap som välkomnar oavsett om man är gift eller singel, ung eller gammal, har många barn eller inga alls. En gemenskap som riktas mot att bryta all form av isolering och peka på att mötet med Jesus är livets mål och mening för alla personer och generationer.
Efter att ha läst detta nummer finns det viss risk att du fått en tår i ögat från berörande livsberättelser, att du fått dig en tankeställare eller två kring vilka signaler vi sänder ut, eller en upplevelse att ringa en vän – inte för att du behöver hjälp, utan för att du kanske blivit påmind om det enorma värdet av vänskap. Men mer än något annat hoppas och ber jag att du och ert gemensamma ledarteam i kyrkan ska bli välsignade av läsningen, och mer rustade för er vandring och ert ledarskap.
Till sist:
Det väldigt annorlunda året 2020 har för Teologi & Ledarskap faktiskt fått innebära mycket positivt! Tidningens nya, kompetenta och kreativa redaktionsråd är på plats, vi har startat en podd som går igenom och samtalar kring varje nytt nummer, och inte minst 
har vi under året sett en rejäl ökning i det antal ledare som har upptäckt tidningen och börjat prenumerera på den! Fantastiskt roligt!
Men vi tror att vi fortsatt kan växa vidare och bli till välsignelse för ännu fler ledare, team församlingar och sammanhang under det år som kommer. Om du uppskattar tidningen – var gärna med och hjälp oss att sprida den till människor i din närhet!
Med önskan om Guds välsignelse till dig, det ledarskap du står i, och det år som ligger framför.
Joakim Lundqvist
Ansvarig utgivare
